sofijernelof

Det är dags känner jag, att avsluta ett kapitel i livet. Något som för mig har varit hela livet.

Det känns tungt men jag brinner inte mer och suget är inte stort.

 

Det kändes bra i början av Dec då vi sitter på ett möte och säger, nu ska det satsas, vi ska träna stenhårt hela dec. Samtidigt var det dags att öppna vår nyrenoverade simhall, som jag har längtat! Men det blev tufft, ojoj.

Vi hade blivit lovade att komma in en månad innan och få komma i ordning och lära upp alla nya, det blev till två veckor och till slut fick vi komma in en halv dag.. släng in med allt material och all personal, visst det kändes kul, alla var pepp och invigningen var kanon!

Vi överlevde december och januari kom, vi öppnar som vanligt och startar upp aktiviteter. Hälften av oss kan allt, så bara jobba övertid som aldrig förr, hoppa och byta skift.

Ja, handbollen blev lidande, ingen tid till träning och alla andra tränade för satsning, halkade efter och det blev en lång och tung uppförsbacke. Lusten tog slut, jag vill göra annat som tex bara lägga ner mer tid på mina hundar och familj. Jag kände att jag måste prioritera bort någonting.

Så fick det bli.

usch usch usch usch vad tungt.

 

 

Idag känns det jätte tungt, men jag vet att det kommer bli bra, nu ska jag göra sånt som jag verkligen BRINNER för just nu:

Lägga mer tid med familj & vänner & långa långa promenader med mina hundar.

Köra köra köra köra skoter.

Resa.

Träna. Slippa ha träningstider att passa, köra när man är sugen!

 

njuta av livet

göra det man mår bra av

våga stänga en dörr för att sedan öppna en helt ny

 

Jag är lycklig